Det lilla extra

Anna Maria Nygren: HUR JAG LÄR(DE) MIG KOLLA PÅ TEVE

"De tre Channels från Scream Queens, oväntat rolig/splattrig för min smak men jag älskar när dom säger citerbara saker."

Jag tänker med jämna mellanrum på mig själv som en beroendepersonlighet. Vilket kanske låter konstigt om man känner mig, för jag verkar nog ibland mer asketisk. Tänker dock på asketism som ett slags beroende också, fast typ, tvärtom. Iaf, jag tänker på mig själv som så. Eller nej, tänker kanske mer besatthet.

Ok, tänker om detta (älskar att tänka på detta, älskar att självanalysera mig, älskar att tänka på mig själv, min största besatthet), att det är såhär:

Jag hittar en grej, jag fastnar för det, jag gör det frenetiskt.

Detta gäller saker jag, plus saker jag inte gör.

T ex: jag kommer på att jag ska börja virka små figurer. Jag lånar en bok med mönster, virkar från pärm till pärm, lånar alla andra böcker ämnet på bibblan, virkar från pärm till pärm, börjar göra egna mönster, börjar göra mer och mer komplicerade saker, börjar tjäna pengar på att sälja virkade grejer, börjar typ göra detta på heltid, det blir all min inkomst, börjar ställa ut och har ca 10 utställningar, typ från 0 till 100 på ett år.

Sen tröttnar jag, slutar ca helt (med några återfall), och hittar ny besatthet.

Jag gör liknande grejer med ca allt, från podcasts till kaffe (försöker verkligen hålla mig borta från andra drogliknande grejer, försöker kontrollera beroendetendenser med andra tvångstankar och struktureringsbehov).

Ok, så långt jag.

”Det är Norma från ”Bates Motel” – älskar det morbida, och älskar henne, hur hon är i världen och överlever, här har jag gjort motellet av gamla mecenat-kort, och använt ett kuvert som bottenplatta.”

Den här texten började med att Jessica frågade om jag ville skriva om teveserier, eftersom det verkade vara en grej jag håller på med. Jag svarade: JA! Sen tänkte jag, men jag kollar ju inte på teveserier. Det var sant. I 25 år var jag den som ALDRIG hade sett nåt av det som gick på teve. Jag gjorde det till min grej. Jag tänker på det som en besatthet av frånvaron. Om man inte ser på teve kan man t ex i stället läsa jättemånga universitetskurser eller virka jättemånga grejer (vad jag gjorde).

Men typ 2015 kom jag på att serier skulle bli min nya grej.

Eftersom jag ligger lite efter, måste jag se minst 5 timmar per dag.

”Här är det Spencer från Pretty Little Liars. Jag älskar serien för att den handlar om tjejer och lite destruktiv vänskap. Jag älskar Spencer för att hon är assmart och överambitiös (typ jag i gymnasiet).”

Jag tar mig an detta som ett projekt, som konst. (Jag gör det också till en del av min konst, se tidigare inlägg om fanzine, t ex, eller fanart, eller poesi). Jag gör det som ett sätt att bli en del av sammanhang (som att jag ska kunna prata om serier och funka socialt – känner mig i den kontexten ofta efter, fortfarande, det finns så många serier ju! – men också för att få ett sammanhang med själva serierna, ÄLSKAR så många fiktiva personer så mkt mer än verkliga…).

En del av mitt serietittande är också ett härmande. Jag ÄLSKAR känslan av att se samma serier som nån annan sett (typ, jag brukar, lite creepy, kolla upp vad folk ser, ibland öppet ibland i smyg, och sen kolla på dessa – det känns som om jag blir en del av nån annans liv då!). Men jag tänker också att det handlar väldigt mycket om mig, att jag relaterar till personer i serier. Delar iofs mitt tittande med några. Särskilt med min vän Nina. Vi pratar om serier. Nina är en mkt bättre tittare än jag. Jag tänker ofta att jag inte är så bra på att kolla på serier! Typ, jag har så mkt att se att jag ibland tappar koncentrationen, eller blir lite overload och glömmer bort vad som händer, eller att jag gör för mkt konst medan jag kollar (tänker, att jag är mer intresserad av min egen konst än andras, i linje med min vanliga narcissism). Men iaf, ÄLSKAR våra samtal. Som ett sätt att dra in varandra i våra liv, i våra fiktiva kärlekar, i våra tankar och i konsten.

Så. Jag tänker på att kolla på serier som ett sätt att bli en del av världen. Att dra in världen i mig och mig i världen. Och konsten. Konsten. Det är konsten.

Text: Anna Maria Nygren 

Anna är konstnär som mest ägnar sig åt text och textil, men även med nästan allt annat. Hennes specialiteter är broderier, hästar och fan art. Hon heter jackieocandy på instagram. Nyligen medverkade hon i en intervju här på Så himla arty.

Leave a Response