Fundersamt

De och dem, särskrivningar & stavfel

Hur roligt är det att fortfarande raljera över särskrivningar? Och är det dags att slopa de och dem?

Jag är en utpräglad textmänniska. Hela mitt liv har jag älskat text och jag lärde mig läsa och skriva väldigt tidigt. Ord, dialekter, etymologi (ordens ursprung), allt sådant är jag väldigt intresserad av. I en blogg med mycket bilder scrollar jag oftast förbi bilderna och läser bara texten mellan dem. Det gör mig nog till en udda fågel idag, men så är det i alla fall.

En textmänniska som älskar att skriva, formulera sig, läsa böcker där handlingen är sekundär och språket och stämningen primär – en sådan människa kommer ofelbart att rygga tillbaka vid åsynen av särskrivningar och stavfel. Det sitter i ryggmärgen och det sker på en millisekund. Jag har också varit en av personerna som raljerar över särskrivningar som resulterat i knasiga (andra) innebörder. Dock slutade jag med det för några år sedan, eftersom jag insåg att den som särskriver antagligen har dyslexi eller av andra skäl svårt med stavningen. Då är det helt enkelt inte roligt att skratta åt de där ”jätte tokiga” särskrivningarna längre – lyteskomik har aldrig varit min grej. Folk som särskriver kan ofta inte hjälpa det. De har inte en ryggmärgskänsla för vad som är språkligt korrekt. Precis som att jag är hopplöst dålig på siffror och logik (hopplöst dålig, jag måste köra enkla multiplikationstal i mobilens miniräknare och räkna på fingrarna när det gäller alla tvåsiffriga tal typ).

Affischen är en dotterbolaget-affisch, jag har ritat bokstaven F med små girly ansikten. Affischen ingick i ett av utskicken för projektet Dotterbolaget <3 Asylhjälpen Malmö. Alla borde bidra i det, googla för mer info!

Trots dessa goda intentioner rycker jag fortfarande till när jag, i en blogg eller någons facebookuppdatering, läser saker som ”De var kul i helgen” (vem var rolig, tänker jag då) eller ”Vi har haft de jätte kul på kalaset!!!!” Det blir som en omedveten inombordslig grimas av alla utropstecken och stavfel. Elitistiskt måhända, osympatiskt – säkert. Min inre språknörd tycker å det bestämdaste att språket är någonting vi ska respektera och lära oss att använda. Den som inte har dyslexi eller svenska som andraspråk och ändå slarvar – den borde kanske försöka bli lite mer noggrann även i vardagliga sammanhang.

Samtidigt är ett av språkets inneboende kännetecken föränderligheten. Språket förändras när världen gör det.

Med det sagt har jag ingenting emot en eventuell reform från de och dem till dom. Det har ju diskuterats och vettigast tycker jag en språkforskare i Aktuellt var (ganska längesen nu men ändå). Hon nämnde den stora stavningreformen för drygt hundra år sedan, då man i svenska språket plockade bort ”hafva”, ”qvinnor” och sådant, läs gärna mer här. När den skulle genomföras blev det ramaskri, likaså när man plockade bort böjningar som ”gingo” (de gingo ut i skogen). Idag kan vi se att inga av de språkliga reformerna har devalverat människors förmåga till språkliga krumbukter. Om ni förstår vad jag menar. Det blir alltid ramaskri vid språkliga moderniseringar eftersom språket är något vi alla använder hela tiden. Det kommer skava i mig att börja skriva dom men man vänjer sig, och kanske är det ett bättre alternativ än att behöva se folk skriva: ”Dem gick på bio” eller ”jag ska prata med de”. Däremot ryggar jag samtidigt (för att säga emot mig själv typ) tillbaka inför faktumet att anledningen till en eventuell dom-reform skulle vara att skolelever har svårt att lära sig skillnaden. Det måste finnas andra skäl än så för en reform, och det gör det ju. Förenkling, modernisering, tillgängliggörande för fler att kunna skriva korrekt.

Vad tänker ni om särskrivningar, en eventuell dom-reform och språknörderier?

3 kommentarer

  1. Särskrivningar skaver och irriterar. Dagens: ” 400 barn godis” på fönstret till en godisbutik fick mig att rygga till. Vad då? 200 barn och 200 godisbitar eller vad är budskapet? Försöker liksom du att ha överseende men det är tråkigt att se en allmän förslappning,

  2. Är som du språknörd/polis 😃. Här svårt för det du nämner ovan och reagerar direkt. Skulle kunna acceptera att skriva dom däremot, som du säger hellre det än fel på de och dem. Något annat jag har svårt för är alla dessa versaler mitt i meningar. I svenskan används stor bokstav i början på mening och vid namn, inget annat! I dag dyker det upp stora bokstäver i alla möjliga och omöjliga sammanhang.
    Ang särskrivning är det nog ibland autokorrects fel att det blir som det blir, får själv ändra ibland när jag skrivit på mobil eller platta då det automatiskt delats till två ord istället för ett.

Leave a Response