Intervjuer

Anna Maria Nygren broderar sig själv och sina vänner

Broderier på gamla jeans, kuvert och konst av folks bortglömda stickningar – Anna Maria Nygren inspireras av att skapa konst av det hon har omkring sig.

Anna Maria Nygren började brodera redan som barn. Men det är bara en av många konstformer hon utövar och hennes broderier är något alldeles extra – originella och vackra konstverk med överraskande detaljer. Vad sägs till exempel om ett broderat kuvert, tittskåps-fanart av skokartonger eller ett broderi på en stuvbit av ett par gamla jeans? Jag har intervjuat Anna Maria om denna tillsynes outsinliga och oerhört inspirerande skaparlust.

Hur började allt?

Jag började redan när jag var liten. Min mormor har alltid broderat mycket och hållit på med massor av olika textilhantverk och hon lärde mig. Så jag broderade lite som barn, när jag var kanske sex-sju-åtta. Då fastnade jag för korsstygn. Sen hade jag en period av broderi igen när jag var tretton-fjorton. Men sen har jag inte broderat på ett tag (bara lite). Jag är nog lite av en periodare när det kommer till medium – att i perioder ägnar jag mig åt en grej, sen byter jag.

Så under flera år virkade jag massor. Då gjorde jag dockor, som var som porträtt av personer, ofta mina vänner eller kändisar – och så tog jag beställningar från folk och hade flera utställningar. Sen var det som att min beställningslista blev så lång att jag blev för stressad, och då slutade jag virka figurer (eller, jag har inte helt slutat, ibland gör jag det ändå!). Därefter höll jag på och letade efter andra grejer att göra, tecknade mycket, gick en keramikkurs, gjorde lite oljemålningar. Sen kom jag på att jag hade lite aida-väv (sån man gör korsstygn på) i en låda, och tänkte att jag skulle göra ett korsstygnsbroderi, och sen var jag helt fast! Det här var i början av 2017, så just de broderade porträtten har jag inte gjort så länge, men jag är ganska så produktiv, så helt plötsligt har det liksom blivit massor av broderier.

Ofta tycks dina motiv vara självbiografiska. Vad vill du berätta med din broderade konst?

Det första broderiet jag gjorde var ett självporträtt. Jag tänkte då att jag ville testa att brodera litegrann på samma sätt som jag gjorde oljemålningar, att använda olika färger och liksom hitta känslan i det. Sen bara blev det så att jag gjorde fler självporträtt. Det har jag gjort i olja också – jag är väl lite narcissistisk – och då har jag lekt ännu mer med känslan av att det är selfies, typ målat in telefonen. Det har jag inte gjort i broderi än, men det kanske kommer. Så först broderade jag mig själv, sen broderade jag några vänner, sen använde jag några bilder ur familjealbum som utgångspunkt för broderier. Jag har försökt göra dessa lite mer allmänna, eller vad man ska kalla det.
Jag tror att både det att jag broderar och det att jag gör rätt självbiografiska grejer, handlar om att jag använder det som finns nära. Jag gör broderier för att jag har tyg och tråd. Jag använder mig själv, mina vänner, mina minnen, för att jag har dem nära. På ett sätt tänker jag det lite som ett icke-val – det som kommer till mig blir min konst, jag gör konst av grejer, för att hantera kanske, eller för att förhålla mig till livet, mig själv, allt. Det är så klart också ett val, även om det inte alltid känns så. Sen går jag mycket på impulser och infall. Får jag en idé, så genomför jag den. Utan att tänka för mycket. Tror jag.
Du gör också bl a fanzines (som vi nog ska återkomma till vid ett annat tillfälle här på sajten). Du får gärna berätta lite om dina olika kreativa uttrycksformer! Tittskåp av chokladkartonger låter ju till exempel väldigt spännande!
Ja, jag har ganska många olika grejer jag gör. Jag har ju nämnt broderier, virkning, oljemålningar, teckningar och keramik. Men länge tänkte jag att det jag främst höll på med var att skriva. Jag skriver mycket, och massor av olika saker, från teater- och filmmanus till prosapoesi och lite vetenskapliga grejer. Fanzines började jag göra för att få ihop några olika uttryck, bild och text, och också för att ”ta ner” texten lite – ibland kan jag uppleva det lite jobbigt att skriva på dator, som om det blir för seriöst och för viktigt, och fanzinet ligger för mig nånstans mellan dagbok och annan text. Det är helt enkelt lite mindre kravfyllt. Jag är och har varit med i några olika fanzinegrupper, och gjort fanzines på olika sätt. Just nu gör jag fanzines för hand, såna som finns i bara en upplaga, och jag har börjat använda vänsterhanden (som är ”fel” hand för mig eftersom jag är högerhänt). Det började med att jag ville ha något att göra när jag satt och tittade på teve, så jag skrev ner olika meningar ur teveserier, med vänsterhanden. Det blev som kollage av text, och sen gjorde jag lite bild till, det bara blev liksom. Jag gillar att de nästan kom till av sig själva, samtidigt som texten och bilderna blir en sorts enhet bara av att vara ihop, och att texten också blir ganska sammanhängande, även om jag aldrig får med allt som sägs, och det tas ur sitt sammanhang och klipps ihop, det blir ganska poetiskt.
Sen gör jag chokladkartongstittskåp – det är fanart, som jag gör ihop med min vän Nina – det går till så att vi pratar om teveserier, och lite annat, grejer vi gillar (kollar uppenbarligen mycket på serier…) och hon är väldigt bra på att ta screenshots snyggt och träffande, och sen gör jag tittskåpen, ritar och klipper och klistrar och så. Tänker att det är fint för konsten blir en del av vår vänskap, och vänskapen en del av konsten. Jag tror att det är så jag förhåller mig till många grejer! Typ, om jag gillar någon eller något, så gör jag konst av/med/för den! Tänker på konstskapandet som en sorts kärlek. Eller som att allt i mitt liv dras in i det jag gör.
Du är aktuell med en utställning på Torpet i Orhem. Utställningen har vernissage redan idag och hänger kvar under helgen. Vad får vi se där?
Utställningen! Ja, på Torpet kommer jag ställa ut broderier! Typ alla jag har hemma. Några sitter just nu uppe på Café Agnez i Malmö, och några är i Dalsland, där jag just var på konstresidenset Interflicktion2017. De broderierna ska vara med på en utställning på Not Quite I Fengersfors, som en redovisning av residenset, den 9 september. På Torpet i Orhem blir det självporträtt, andra porträtt, och lite annat. Det ska bli jätteroligt! Förutom de verk jag hängde upp i Malmö nu i veckan, så blir det premiär för broderierna, jag har inte visat dem irl förut – förutom att folk sett när jag gjort dem – så det ska bli roligt att se reaktionerna. Sen är jag lite nervös också. Men det känns bra att göra det på Torpet! Här finns Facebookeventet för utställningen.
Att skapa på gamla kuvert, bitar av gamla jeans osv känns otroligt originellt. Har du någon tanke med att återanvända material på det sättet?
Ja, jag har många tankar med hur jag använder material – men det är också en sorts o-tankar. Jag tar saker jag har, får eller hittar. Jag har fått mycket material från min mormors syförening, sånt som blivit över, det har jag använt, och sen har jag använt andra grejer jag får, som kanske ses som skräp. Jag har väldigt svårt att slänga saker, för jag tänker att det mesta är fint och att man kan göra konst av det!
Jag köper i princip aldrig något, har köpt ett par dukar och en oljefärgstub, och när jag gör keramik så har jag ju gått en kurs där en fick material och så, annars tänker jag att det är som att det som kommer till mig, blir min konst. Sen när folk vet att jag gör så, har det ofta blivit så att jag fått saker av folk! Till exempel deras gamla garnprojekt som aldrig blivit klara. Jag tror att det finns ett miljötänk i botten – när jag gick på gymnasiet hade jag väldigt mycket miljöångest, och jag tror att mitt sätt att hantera det var att göra konst av gamla grejer. Men nu är jag nog kanske mer intresserad av själva grejerna – att jag känner en sorts ömhet inför olika saker och material, att jag vill ta hand om det, att det ska få leva vidare (det här kanske låter jätteflummigt!!) och då gör jag konst av det. Jag tänker också på hur det är som att tid, berättelser, grejer, liksom ”fastnar” i saker, att sakerna jag använder har varit med om grejer, och att det tar sig in i det jag gör, och det tycker jag är fint.
Vilka är dina kreativa inspirationskällor?
Inspirationskällor… hm, det är jättesvårt att komma på några enskilda. Jag tror att jag kanske mest inspireras av mina vänner, folk omkring mig. Som Nina. Eller Heidi, och nu när jag var i Dalsland på residens så fick jag massor av inspiration från alla andra som var där. Jag känner mig ibland som en svamp, och allt bara blandas runt där. Jag tror att jag också inspireras mycket av mig själv, hehe, som att mina broderier ofta inspireras av texter jag skrivit, som om jag försöker skapa en egen värld, där allt hänger ihop lite grann, kanske, för ibland känns det som om jag gör så mycket olika saker, att det kanske blir oseriöst, men när det känns så tänker jag, okej, men då får jag väl vara oseriös dårå.
Anna Maria finns på Instagram under namnet jackieocandy.

Leave a Response