Intervjuer

Esters underbara rester

Ester Eriksson. Vad är det hon har som gör att jag älskar allt hon skapar så himla mycket (har ett antal av hennes prints och sånt på väggarna hemma)? En ärlighet tror jag, någonting rått och pang på. Hon går liksom inga omvägar för att säga saker utan bara KÖR. För ett år sen gjorde jag någon slags mejlintervju med henne och med hennes tillåtelse publicerar jag den nu här också. Tog bort de väldigt inaktuella frågorna bara. Sedan intervjun har hon hunnit komma ut med sin andra bok, ”Jag, Esters rester”, med långben-bilderna och dessutom fått barn. Ni MÅSTE skaffa den boken, så är det bara. Och följ henne på instagram, esters_rester. Och läs hennes första seriebok, ”Det finns ingenstans att fly”.

Hej Ester! Vem är du?
Jag, Ester Eriksson, är konstnär/serietecknare verksam i Malmö. Jag är 29 år (30 nu då, reds. anm.), jag åldras baklänges så blir mer och mer pubertal med tiden, eller är det detta som kallas ”gubbsjuk”?. Isåfall är det kanske detta som håller på att hända. Jag är väl vemsomhelst som planlöst trampar runt, letar efter kickar och sammanhang. Drömmer om att bygga en familj men har hittills inte klarat att vara i en kärleksrelation längre än ett år.

Berätta lite kort om din fantastiska seriebok ”Det finns ingenstans att fly”!
Det finns ingenstans att fly är min debutbok. Det är en serieroman som handlar om Olivia som förlorat sin mamma och tappar greppet. Faller ner i hålet och letar efter någon att ta tag i, vem som helst nästan. Den handlar om hungern efter bekräftelse, relationer, om psykisk ohälsa och sorg.

Som jag förstår det är den delvis självbiografisk. Hur vågade du släppa garden och bli så personlig i din konst?
För mig är det snarare en svårighet att INTE vara personlig. Jag har svårt att veta vart gränsen går.

Jag har svårt att se en fara i att blotta mig, kanske är jag dum i huvudet men ofta känner jag det som tvärtom – att det jag möts av när jag öppnar upp är ofta samhörighet eller intresse. Jag tycker om att prata, jag tycker om att lyssna, jag tycker om att dela.

 

 

 

Hur ritar du dina teckningar? Alltså vilka material använder du och så?

Jag ritar på olika sätt beroende på hur ”fri”jag är. Med Det finns ingenstans att fly hade jag ett scenmanus att följa och rutor så därför tänkte jag mer när jag ritade den. Det var liksom en lång process. I övrigt, när jag är fri som i mitt nya ”Långben”-projekt så tecknar jag helt impulsivt utan manus. Jag använder flytande tusch och stålstift, dåliga penslar, tippex och Posca-pennor. Jag tecknar på ett tjockare tuschpapper.

Berätta om dina Långben-teckningar!

Mina ”Långben”- teckningar var bara någonting som hände. En fixering. Jag är typ periodare när det kommer till mitt skapande, faller in och ur. Lättpåverkad av det jag omges av, och så är jag väldigt impulsstyrd, handen går före tanken. Men framförallt har ”Långben” varit ett andningshål. En plats där jag givit mig själv rätten att vara som jag vill. En plats där jag inte föraktar mig själv. Dvs en mycket bra plats.

Det känns som att du verkligen får ditt genombrott nu. Hur hanterar du det?
I början hanterade jag det genom att försöka sabotera. Det ingår lite i min person att inte lita på ”framgång” utan direkt vilja sätta käppar i hjulen. Främst för att jag är rädd för vad som kommer förväntas av mig, och att jag inte ska lyckas leva upp till det. Nu har jag lugnat mig lite, men kan fortfarande falla dit och sparka till nåt. Jag är rädd att dörrar ska stängas men kan inte hantera om dom inte står vidöppna och välkomnande. Ursäkta alla metaforer, jag har spenderat för många timmar i terapi.

Vilka är dina egna inspirationskällor? Typ konstnärer du gillar, poddar du alltid lyssnar på, instagramkonton du älskar att följa.

Mina inspirationskällor just nu är: instagramkontot @scooterlaforge
och så älskar jag @stesosongs #örongodis2016
min ateljékollega @myspalm är också all time favorit och det är även My som ”mimmi” i långbenserien baseras på.

Just nu lyssnar jag nästan bara på en varg söker sin podd. Lyssnade mkt på podd när jag arbetade med Det finns ingenstans att fly, då var det Kulturens ABC, Lilla drevet och lunch med Montelius. Men nu lyssnar jag på musik när jag ritar.

 

Leave a Response