Vad jag gör på dagarna varierar en del. Jag arbetar just nu väldigt intensivt med konsten, haft och har mycket utställningar. Jag har även arbetat med en barnbok tillsammans med författaren Anita Santesson. Den är i slutfasen nu. Här ute på landet har jag mest ägnat mig åt konsten. Låtit den flöda fritt. Jag är även utbildad beteendevetare och i Stockholm arbetade jag inom psykiatrin på en slutenvårdsavdelning på ett sjukhus. Det var främst personer som kom in akut efter att ha försökt suicidera. Jag åker fortfarande iväg och jobbar där ibland. Har även arbetat en del inom missbruksvården. Mänskliga öden och psykologi intresserar mig starkt. Jag slits ofta mellan att lägga all energi på att vidareutbilda mig till psykoterapeut eller att bara ägna mig åt konsten. Men vet att jag inte skulle må bra om jag gav upp den kreativa ådran. Det har jag försökt med tidigare och det slutade inte alls bra. Utöver mina yrken/intressen umgås jag gärna med min familj. Jag har en dotter som är sex år, ett bonuskid på 12 bast, en unge i magen och en man numera. Det känns bra att få vara mitt bland dessa personer som jag älskar. De får mig att komma ner på jorden. Eller vi hjälper väl varandra med det hela tiden.
Det var inte alls något svårt val egentligen. Jag älskar Bagarmossen. Stockholm har allt man både hatar och älskar. Jag har aldrig haft några problem med att lämna platser. Jag gillar rörelsen men har alltid saknat ett hem där jag kan bygga upp min egen värld. Platsen där jag bor betyder oerhört mycket för mig. Jag behöver plats och fritt spelrum. Något som är mitt. Även om jag alltid flyttat runt och på sätt och vis trott att det är jag, så vet jag att det är just detta jag behöver. Jag behöver riktlinjer, rutiner, människor som jag älskar runt omkring mig, ett hem för att må bra. Detta har jag hittat nu. Med för mycket spelrum jagar jag bara något jag aldrig hittar. Ibland vill jag springa men då har jag allt detta som håller mig kvar.