Intervjuer

Maja Frendberg aka Pappershatten: ”Jag är en bastard of Majorna som man lättast finner dagdrömmandes med släpig gång i någon lummig park.”

Det är dags för ännu en intervju med en fantastisk konstnär som jag vill att minst hela världen ska upptäcka. Denna gången är det Maja Frendberg, aka Pappershatten, som hamnar under den berömda luppen. Äh, vi bara kör!
Hej Maja, vem är du och vad gör du på dagarna?
Jag är en bastard of Majorna som man lättast finner vid ett vattenhål kring Mariaplan, dagdrömmandes med släpig gång i någon lummig park, med en saxofon på balkongen eller i maskinistrummet på Göta Bio i Jonsered.
Hur ser din bakgrund ut både när det gäller konsten och livet?
En penna i handen är mitt nedåttjack. Jag har alltid tyckt om att rita. Som liten var det mycket gubbar och monster, uppenbarligen har jag inte utvecklats alls de senaste 30 åren. Gubbar och monster är nämligen det som hamnar på pappret fortfarande.
Vad betyder Pappershatten?
Ja du Jessica, det är en festlig liten historia. Det finns nämligen ett riktigt törrdass till granne i det lilla samhället jag växte upp i. Han var som en sån där levande ”arga lappen” som tyckte till om allt och alla. Jag och min far började kalla honom pappershatten pga sin fnasiga uppenbarelse, och en dag gjorde jag en karikatyr av honom. Sen tog jag helt enkelt hans smeknamn, som den yttersta formen av förnedring.
Det är många som ritar Disneyfigurer nu, däribland du (fast på olika sätt och i olika stilar så klart). Hur kommer det sig att du gör det?
Jag har växt upp med Disney, innebandy och snabbmakaroner. Det är det jag kan bäst helt enkelt, och det kändes inte kul att rita pasta och Jollyklubbor. (No offense ni som gör det).
Vilka olika tekniker använder du i ditt skapande?
Jag är kass på teknik. Men jag har en favorit och det är sprittuschpenna. Svart och tjockt ska det vara. Som bläckfiskrisotto. Ibland går jag lite bananers med kol och akvarell, och ibland får datamaskinen vara med och leka men det är bara när jag är på riktigt busigt humör.
Hur brukar situationen se ut när du skapar? 
Jag är ganska impulsiv och jag vet aldrig hur någonting kommer se ut i slutändan. Ungefär som med mitt eget ansikte före en aw. Det kan se ut hur som helst när man kommer hem.
Vilka konstnärer och/eller estetik inspireras du av?
Esters Rester, Nina Hemmingsson och John Kenn Mortensen är inspirationskällor. Men, jag har en hel drös. Jag kan gå igång på en gammal serietidning eller vad som helst egentligen. (Nej, inte på det perversa sättet).
Förutom Disney ritar du även massa andra motiv, berätta gärna om dem!
Ibland försöker jag vara lite djupare och mer eftertänksam i det som hamnar på pappret, då är det förmodligen söndag och jag har alldeles för mycket tid att reflektera över livet. Sen är jag helt enkelt velig som fan. Har svårt att bestämma mig. Jag hattar runt, helt enkelt. En runthattare. Är det ett ord? Nu är det.
Vad drömmer du om? 
Inatt drömde jag att jag var kapten på ett skepp. Plötsligt blev skeppet en taco. Jag undrar vad Freud hade sagt om det.
Har du några budskap med din konst, vad vill du att de ska säga? 
Nej de ska inte säga någonting, men en liten näsrynk får de mer än gärna framkalla.
(Och, som jag alltid vill påminna om, Så himla arty om ni inte redan gör det)

Leave a Response