Jessicas blogg

Böckerna jag läste i juni

Så, vad läste jag i juni? Det känns redan som längesen eftersom jag läst så mycket i juli. Men här kommer små mini-texter om böckerna jag läste under juni månad.

Sorry för orelaterad bild här ovan men jag dricker åtminstone oftast kaffe när jag läser, hihi. Var lite dålig på att ta bra bilder på de lästa böckerna under sommaren.

Claudia Rankine – Medborgare, en amerikansk dikt. Vilken intressant och läsvärd bok. Och viktig! Det är en poetisk bok om rasism, en rasande bok om att alltid vara den svarta i ett sammanhang. En ledsen bok om skillnader, gap, mellan människor. Det är bilder, essäer, dikter och stream of conscious-aktiga texter. Den berörde mig verkligen och jag tycker att typ alla människor borde läsa den. Måste läsa den.

Martin Engberg – En enastående karriär. Dessvärre måste jag meddela att den här romanen inte var så mycket roligare än vad omslaget antyder. Möjligen kan den ha intresse för den som är inne i den akademiska världen eller själv jobbar där och kan relatera mer till de olika hierarkierna eller intresserar sig för det. Det förekommer maktspel och liksom ociviliserade tendenser till att vilja skaffa sig makt. Avund och missunnsamhet. Men tyvärr blir romanen för långsam och torr för att den någonsin ska fånga mitt intresse på riktigt och jag förhåller mig sval hela vägen igenom.

Elise Karlsson – Klass. Huvudpersonen i Elise Karlssons senaste roman har ett svenskt namn. Det gör att hon, till skillnad från sina klasskompisar, inte uppfattas som att komma från Rinkeby när hon lämnar förorten där hon bor. Hon är medveten om det hela tiden – det faktum att hon kommer från Rinkeby. Att hon på så sätt skiljer sig från sina studiekamrater på universitetet, väsensskild och ändå inte särskilt. Det här är en lågmäld och välskriven roman om privilegier, segregation men framförallt att navigera som människa i de olika tillhörigheterna. Det finns en så stark nerv i den här romanen, som om varje ord betyder så himla mycket och är så otroligt viktigt att få fram. På ett fint sätt alltså. Som om det lågmälda bara precis lyckas förklä de sprängstoff-artade budskapen som blir alltmer påtagliga i vår kaotiska samtid. Jag tänker själv på klass typ jämt? Gör ni det?

Elena Ferrante – Den som stannar, den som går. I skrivande stund håller jag ju på med fjärde delen i Ferrantes Neapelkvartett så det känns nästan fel att nu skriva om trean. Jag tänker att de fyra delarna liksom förutsätter varandra för att funka? Visserligen var tvåan bättre än första delen och trean var lätt att komma in i och svepa, jag har kört fast lite ibland i fjärde delen. Men jag tänkte skriva någonting längre och personligt när jag har läst ut den sista. Har ni inte läst dessa så tycker jag att ni ska göra det! Bara att klara av att bygga en sådan här romankvartett med alla trådar och karaktärer är ju djupt imponerande.

Amy Schumer – The girl with the lower back tattoo. Alltså jag vet ju att Amy Schumer, i likhet med t ex Lena Dunham som väl får lov att buntas ihop i samma skara av populärkulturella amerikanska vita feminister, har en riktig fanskara. Jag har själv ingen relation till Schumer sen innan förutom att jag har snappat upp i gärigrupperna på fb att hon har ett ganska vitt perspektiv och sen blir jag lite provocerad av att hon har något slags rykte som en bodypositive person fast hon inte alls är tjock? Jag kan ha fel. Anyhow. Boken var lite smårolig på sina ställen, hon har ju onekligen en formuleringsförmåga som gör att texterna går snabbt och är lättsamma. Men den gav mig inget djupare än några små fniss på var tjugonde sida. Det är personliga texter, krönike-aktiga, om hennes liv i stort och smått. Vardag och kändisskap, roliga anekdoter och allvarligare reflektioner. Lite basicfeminism som i t ex So sad today (som jag inte heller gillade), Bad feminist, Not that kind of girl osv. Gäsp liksom. Gillar man Amy kanske man gillar den här men annars kan man nog låta den vara.

Ester Eriksson – Jag, Esters rester. En bok man däremot INTE bör låta bli är den här av geniet Ester Eriksson. Hon är nog min absoluta favoritkonstnär och vi har ett gäng prints och affisch av henne hemma på väggarna. Jag har skrivit så mycket om henne att fler ord nästan känns överflödiga? Men alltså: SÅ mitt i prick, så okonstlat, så originellt, så samtida, så personligt, så fantastiskt är det hon skapar. Jag bara hoppas att hon aldrig slutar. Och har ni missat hennes Det finns ingenstans att fly så är det hög tid att sätta tänderna i den också. Läs gärna intervjun med Ester Eriksson som har ett år på nacken men som jag publicerade här häromdagen.

Så, det var alla böcker jag läste i juni. Juliläsningen får jag återkomma med en annan dag snart. Vad läste ni i juni?

Följ gärna bloggen på Bloglovin’!

1 kommentar

Leave a Response