Jessicas blogg

En lovsång till vardagen

Semestern är slut, himlen är typ toapappersgrå över Stockholm och jag har ont i halsen och mår crap. Hehe varsågoda för årets mest positiva inledning på en text!

Semestern är slut, himlen är typ toapappersgrå över Stockholm och jag har ont i halsen och mår crap. Hehe varsågoda för årets mest positiva inledning på en text! Sommaren lär ju inte vara över än tänker jag. Måste ju hinna bada också, det har gått tretton år sen sist så det känns bråttom faktiskt.

Eftersom jag lever lite av mitt drömliv på vissa sätt så är vardagen inte längre någonting jag bävar inför. Vardagen är liksom inte längre så vardaglig och jag har aldrig ångest i magen på söndagskvällarna, vilket jag alltid hade förut. Att få jobba hemma gör att jag mår så mycket bättre. Folk bara: Men saknar du inte arbetskollegor? Jag bara: nä. Jag har ju Sofia som är min chef och vi ses och har möte någon gång ibland, annars har jag Jens och katten som sällskap och träffar kompisar på jobbdejter/lunch osv.

Folk bara: Men saknar du inte att ha en arbetsplats att gå till? Det är skönt att ha rutiner och komma upp på morgnarna. Jag bara: Jag har ändå rutiner på morgnarna och går alltid upp 06.30. Att sitta på ett kontor är ingenting jag har saknat, nej. Kommer ha tillgång till ett kontor i Hornstull och ska väl försöka sitta där någon gång i veckan åtminstone. Jag funderar också på att skaffa ett bättre skrivbord hemma, det jag har nu är en gammal skolbänk som är helt fel höjd när man ska sitta länge. Den är väldigt fin men det vore nog bra med någon lite lägre variant.

Hihi. Härligt va? Med detta sagt så är jag ju i ett ovanligt läge och kan så klart skriva vurmande inlägg om hur vardagen bär med sig en enkelhet, en medvetenhet om att dagarna har en ungefärlig form eller åtminstone långa att göra-listor som ger dem en stadga. Om vardagen inte är vad folk brukar förknippa med vardag (det tråkiga, själsdödande, rutinerade, enformiga, ofrivilliga) så kanske det inte längre går att kalla den så. Är livet då en fest, folk och fä?

När man är sjuk är det ok att återanvända en en månad gammal selfie som man redan har återanvänt typ fyra gånger och som är väldigt fördelaktig för ens utseende (man ser inte riktigt ut så i verkligheten med andra ord), det är sen gammalt!

Nä men hursomhelst, sensmoralen i det här blogginlägget var nog mest att jag är redo för vardagen om bara halsontet vill ge med sig. Jag ser fram emot att få lite mer ordning på de olika pusselbitarna och hänga mer med min fysiska kalender. Jag har ju faktiskt redan jobbat i två veckor men haft lite av en semesterkänsla pga att vi hade Berlin att se fram emot och att mina andra uppdrag inte har kört igång. Och faktum är att jag i två veckor ska göra just det: Jobba på kontor! Jag ska nämligen frilansa på Bonnier tidskrifter och även jobba med copyjobbet som vanligt förstås (men det senare hemifrån). Vi får väl se hur det går. Jag är mest nervig över vad jag ska ha på mig, om jag ska haspla ur mig massa konstiga saker i lunchrummet, hur jag ska få ihop det här med matlådor varje dag när jag är så sjuk just nu och absolut inte orkar ställa mig med storkok. Men det ordnar sig nog vad det lider.

Tillvaron de här dagarna – då vi skulle ha varit i Berlin men inte kom iväg pga nämnda sjukdom – består annars av att vila i ett mörkt sovrum, hasa till affären och handla, läsa korta stunder i två olika böcker (Usla, elända och arma samt de sista skälvande sidorna i fjärde delen av Ferrantes Neapelkvartett) och lyssna på Gentlemen som ljudbok. Ska väl se klart Fassbinders Frukthandlarens fyra årstider på SVT Play idag också, för den tas bort tolv i natt. Tips!

Men berätta nu, vad har ni för er?

Leave a Response